Hur udda är Viby-i? Experimentella och typologiska observationer

[How odd is Viby-i? Experimental and typological observations]  

Olle Engstrand, Sven Björsten, Björn Lindblom, Gösta Bruce and Anders Eriksson


Forthcoming in Folkmålsstudier 39 (1999)
(Forskningscentralen för de inhemska språken, Helsingfors)  

ABSTRACT

Artikeln tar upp frågan om s.k. Viby-i är utmärkande för de svenska dialekterna eller om det tvärtom representerar en typologiskt utbredd vokalkategori. Problemet diskuteras på basis av akustisk-fonetiska observationer av Kräklingedialekten i Närke. Vokalformantdata och simuleringar gjorda med en kvantitativ talproduktionsmodell ('Apex') tyder på att vokalen har en centraliserad artikulation antingen utan eller med mer eller mindre markerat apikalt inslag. Detta talar för att Viby-i kan inordnas under den övergripande kategorin 'hög orundad centralvokal', d.v.s. /ö/. Med hjälp av en fonologisk databas (UPSID) görs uppskattningen att /ö/ förekommer med någorlunda jämn fördelning i c:a 14 procent av jordens språk. Mot denna bakgrund förefaller det inte överraskande att vokaltypen också dyker upp i geografiskt åtskilda dialekter av svenska. Vokalen /ö/ är relativt jämnt fördelad över jordens språk och tydligen också över de svenska dialekterna.


PERILUS | All issues | 1999 issue | Previous | Next | Phonetics at Stockholm University