Andraspråkstalares realisering av svenskans kvantitetsdistinktion  

Thorén, B.

Svenskans beskrivning 28: Förhandlingar vid Tjugoåttonde sammankomsten för svenskans beskrivning, Örebro den 14-15 oktober 2005. Ledin, P., Lind Palicki, L., Melin, C., Nilsson, G., Wirdenäs, K. & Åbrink, H. (Eds.), Örebro universitet: 369-378.

Sammandrag

Föreliggande studie utgår från de behov som finns inom undervisningen i svenska som andraspråk, t.ex. vilka fonologiska kontraster och vilka fonetiska korrelat som är viktigast för att göra sig förstådd. Hur kan man beskriva de viktiga fonologiska/fonetiska egenskaperna så att de blir hanterliga för lärare och inlärare?

Långvarigt arbete med undervisning, studier samt diskussioner med lärare och forskare har lett till slutsatsen att framförallt betoning och kvantitet är avgörande för att man ska göra sig förstådd. Forskning inom svensk prosodi ger stöd för tanken att duration (fysisk längd) är den viktigaste perceptuella ledtråden till både betoningen och kvantiteten i svenska.

Svenskans ordbetoning kan illustreras med ordpar som kallas-kalas, racket-raket m.fl. medan kvantitetsdistinktion enklast illustreras med ordpar som tal-tall, vila-villa etc. Mitt avhandlingsarbete handlar främst om durationens roll som förmedlare av svenskans kvantitet, och om durationens samspel med vokalljudens spektrala egenskaper (klangfärg). Den komplementära konsonantlängden, som är nödvändig för generell förlängning av betonade stavelser spelar också en central roll i min forskning.

Infödda svenskars realisering av kvantitetsdistinktionen är känd för att bestå av ett intrikat samspel mellan duration, spektrum och diftongering, för att skilja mellan lång och kort vokalallofon. Detta samspel skiljer sig mellan olika vokalfonem och dessutom mellan olika regionala varianter/dialekter. På grund av den nämnda komplexiteten kan man vänta sig att en andraspråkstalare medvetet eller omedvetet väljer en mindre komplex realisering och tar fasta på någon av de nämnda parametrarna på bekostnad av övriga. På grund av den dominans som durationen har som korrelat hos infödda talare, inom såväl vokalinventariet som det geografiska språkområdet, kan man förvänta att andraspråkstalare använder sig mer av duration än av klangfärgsskillnader och diftongering. Huvudfrågor för den aktuella studien är:

* Hur gör framgångsrika andraspråkstalare rent fonetiskt/akustiskt för att förmedla svenskans kvantitetsdistinktion?

* Har de framgångsrika talarnas förstaspråk fonologisk kvantitet i högre grad än icke framgångsrika talares?

33 andraspråkstalare med 18 olika förstaspråk spelades in när de uttalade testorden gratis, matta, vila, sillen, mäta och etta. Orden uttalades i bärfrasen "Det var ......... jag menade". 10 infödda svenska talare, 5 män och 5 kvinnor, spelades in som referensmaterial. Durationer för hela yttranden, testorden, betonad vokal och efterföljande konsonant mättes och några relativa mått beräknades. Då gratis och matta är det ordpar där infödda svenskar oftast har klart hörbar spektral skillnad mellan lång och kort vokalallofon, mättes för dessa ord även värdet hos första och andra formanten, som är det gängse akustiska måttet på skillnaden i vokalspektrum i dimensionerna främre-bakre samt öppen-sluten. För ordparet vila-sillen undersöktes även graden av diftongering/palatalisering hos lång vokalallofon, som är ett typiskt drag i central standardsvenska. Analysen skedde med hjälp av lyssning, oscillogram och spektrogram i talanalysprogrammet Praat.

Den huvudsakliga studien jämför andraspråkstalarnas lyckade uttal av testorden dels med de misslyckade uttalen och dels med de infödda svenska talarnas uttal av samma ord. Resultatet visar att de andraspråkstalare som fått "godkänt" av samtliga 10 infödda svenska lyssnare, använde duration i ungefär samma utsträckning som de svenska talarna och spektrum/diftongering i betydligt mindre utsträckning.

Modersmålets nyttjande av fonologisk kvantitet hade i detta material inte någon nämnvärd inverkan på hur talarna lyckades förmedla kvantiteten i svenska.

pdf-version


PERILUS | All issues | 2006 issue | Previous | Next | Phonetics at Stockholm University