Noter:

(Klicka här om du inte ser texten som de här noterna hör till.)

1 Till skillnad från vad som är fallet i dem av EUs medlemsländer i vilka arbetslöshetsproblemet redan har bestått under en längre tid hyser många företrädare för olika politiska partier i Sverige fortfarande en förhoppning att sysselsättningnen i den privata sektorn skulle kunna ökas genom ekonomiska stimulansåtgärder. Detta är emellertid endast möjligt i mycket begränsad utsträckning. Även om det alltid kommer att finnas enstaka expansiva företag och branscher, så måste vi inse att en framgångsrik utveckling av näringslivet som helhet medför en fortsatt minskning av arbetsbehovet. Åtgärder för att stimulera nyinvesteringar kan vara motiverade av andra skäl, men de leder sällan till ökad sysselsättning utan oftast tvärtom. Ökad sysselsättning kan dock åstadkommas genom sådana åtgärder i de mindre utvecklade regionerna av den gemensamma marknaden, så länge lönekostnaderna ligger avsevärt under genomsnittet.

2 Det finns visserligen en minoritet som förespråkar en omläggning av det här slaget, som skulle leda till förhållanden som liknar dem i USA. Även om en sådan omställning skulle inledas, så skulle den i praktiken ta mycket lång tid att genomföra, eftersom den i likhet med en allmän förkortning av arbetstiden stöter mot problemet att det inte är realpolitiskt möjligt att avsevärt sänka lönerna för vissa löntagare. Det akuta arbetslöshetsproblemet kan inte lösas på det här sättet.

3 I ett flertal av EUs medlemsländer har man redan under en längre tid strävat efter att utvidga deltidsarbetet på frivillig väg. Fastän dessa strävanden har varit framgångsrika i många enskilda företag, så måste bidraget av dessa åtgärder till minskningen av den totala arbetslösheten ändå betecknas som tämligen obetydligt.

4 Tröskeln för mertidsskatt bör väljas så att den arbetstid som frigörs, ifall de heltidsarbetande minskar sin tjänstgöring ner till den tröskeln, motsvarar efterfrågan från de arbetssökandes sida. Däremed kan arbetsmarknaden balanseras, så att antalet lediga platser blir ungefär lika stort som antalet arbetssökande. För detta krävs i nuvarande läge en nedsättning av arbetstiden med ca 20%. Nedsättningen måste vara större än den rapporterade arbetslösheten, därför att (a) de som redan nu arbetar mindre och de som arbetar i de minsta företagen (se not 12) inte berörs, och (b) en viss ökning av efterfrågan på arbete kan väntas från dem som nu arbetar deltid eller inte alls, utan att vara registrerade som arbetssökande. Däremot torde den bortrationalisering som har inträffat vid tidigare genomförda nedsättningar av arbetstiden utebli, eftersom den i huvudsak förorsakades av den ökning av lönesumman som dessa innebar, till skillnad från det här förslaget.

5 Löntagare vars arbetstid inte är reglerad måste här undantas i avsaknad av kontrollmöjlighet.

6 Procentsatsen bör väljas så att (a) skatten täcker merparten av de sociala kostnader som arbetslösheten förorsakar och så att (b) det stora flertalet heltidsarbetande föredrar att minska sin tjänstgöringstid i stället för att betala skatten.

7 För att tjäna sitt syfte måste mertidsskatten vara tillräckligt betungande i alla inkomstlägen och i alla kommuner i vilka det råder en betydande arbetslöshet. Det måste då beaktas hur nettoeffeten av mertidsskatten påverkas av den progressiva beskattningen och av skillnaderna i kommunalskatt mellan olika kommuner.
Med alternativ (1) blir nettoeffekten av mertidsskatten mera kännbar för löntagare i kommuner med hög skatt än i sådana med låg skatt. Detta kan ses som en fördel i den mån som det förhåller sig så att arbetslösheten är högre i kommuner med hög kommunalskatt.
I alternativ (2) minimeras denna påverkan därigenom att mertidsskatten inte räknas in i underlaget för inkomstbeskattningen.
Alternativ (2) medför den pedagogiska fördelen att det skulle kunna tas ut en mertidsavgift till socialförsäkringen i stället för det som enligt altenativ (1) rätteligen måste betecknas som en mertidsskatt, som ju tas ut trots att utbetalningar från socialförsäkringar också blir föremål för kommunal beskattning. Observera dock att en mertidsavgift inte rätteligen kan tas ut på inkomster som inte berättigar till bidrag från socialförsäkringen.
I jämförelse med alternativ (1) innebär aternativ (2) emellertid följande nackdelar:
(a) Det krävs speciella åtgärder, så att det inte ska bli alltför betungande för företagen att ta ut mertid för tillfälliga satsningar (se not 14).
(b) Kommunernas skatteunderlag blir något mindre, i den mån som löntagare väljer att betala mertidsskatt i stället för att minska sin tjänstgöring. Med tanke på många kommuners ansträngda finanser förefaller detta mindre önskvärt.

8 Underlaget för mertidsskatten beräknas enligt följande:

lön * skattepliktig mertid / arbetstid.

9 Detta medger ett visst mått av valfrihet i fördelningen av arbetstiden över året. Sådan valfrihet förefaller synnerligen önskvärt i yrken, branscher och kommuner i vilka efterfrågan på arbete är mycket säsongberoende.

10 Alla arbetserbjudanden för vilka arbetsgivare önskar få befrielse från mertidsskatt för sina anställda måste alltså registreras av den allmänna arbetsförmedlingen, som då också får den nya uppgiften att meddela sådan befrielse. För detta krävs att arbetsgivarna förutom arbetserbjudandet också meddelar när ett anställningskontrakt har skrivits med en sökande och när denne faktiskt har tillträtt sin befattning. Befrielse från mertidsskatt upphör inte när anställningskontraktet upprättas utan först efter att den nye medarbetaren har tillträtt sin befattning. Befrielse från mertidsskatt ska även kunna medges efter att ett anställningskontrakt har upprättasts.

11 En sådan fördröjning torde ändå uppstå av bokföringstekniska skäl.

12 Detta innebär att företag med färre än tre heltidsanställda endast berörs såtillvida att de blir skyldiaga att bokföra sina anställdas arbetstid, med tanke på att en anställd kan byta arbetsgivare under beskattningsåret.

13 Oförändrad nominell arbetstid är också väsentlig med tanke på att minskningen i tjänstgöringstid annars skulle kunna uppfattas som en arbetstidsförkortning av traditionellt slag.

14 Om reformens syfte ska kunna uppnås krävs att uttag av mertid betingar en extra kostnad för arbetsgivarna. Denna extra kostnad bör dock helst inte vara större än vad som krävs i detta syfte. Enligt alternativ (1) blir den extra kostnaden lagom stor om arbetsgivarna kompenserar sina löntagare för mertidsskatten. Enligt altenativ (2) blir den dock högre än så. Det kan då vara lämpligt att ge argbetsgivarna rätt att betala skatten i sina anställdas ställe och utan pålägg av arbetsgivaravgifter. I annat fall blir tillfälliga uttag av mer- och övertid med kompensation för mertidsskatten med det alternativet onödigt dyra för företagen. (Med en tröskel på 32 timmar per vecka och 60 procents mertidsskatt skulle ett uttag av 8 timmars mertid kräva ett lönepåslag på 68.2 procent för att kompensera mertidsskatten.)

15 Verksamhet i egen regi blir då efter reformen ekonomiskt mera fördelaktig för dem som är villiga till en mera omfattande arbetstidsinsats. Detta innebär en stimulans till nyföretagande, som skapar en grund för nya arbetstillfällen.

16 Den frågan ligger utanför ramen för det här förslaget, men den bör likväl beaktas i samband med det.

17 Det är givetvis arbetsgivarna som får bedöma de sökandes kvalifikationer och avgöra vem de vill anställa.

18 Det krävs dock en temporär utökning av arbetsförmedlingarnas resurser för att omställningen ska kunna löpa friktionsfritt.

19 Till skillnad från vad som skulle hända vid en påtvungen nedsättning av arbetstiden medför det här förslaget i sig ingen risk för ökad inflation. I och med att statens lånebehov dessutom reduceras drastiskt, kan räntan förutses sjunka avsevärt så snart det står klart att reformen kommer att genomföras.

20 Statens intäkter kopmmer att öka något i den mån som det följande sker: (a) löntagare väljer att betala mertidsskatt i stället för att minska sin tjänsgöring, (b) arbetsgivare väljer att betala sina anställdas mertidsskatt. I den mån som sådant sker måste reformen sägas ha varit bara till hälften lyckat. Fördelen för statskassan bör i stället huvudsakligen bestå i minskningen av utgifterna för arbetslösheten, som här har uppskattats mycket försiktigt.

21 Dessutom kan reformen förväntas leda till en marginell omfördelning av de samlade inkomsterna från kommuner i vilka sysselsättningen är hög till närbelägna kommuner i vilka det finns en större outnyttjad arbetskraftsreserv. Det kommunala skatteunderlaget kommer då att minska något, i den mån som kommuninvånares nedsatta tjänstgöringstid ersätts av nyanställda bosatta i annan kommun.

22 En invändning som kan framföras mot det här förslaget är den att det slår orättvist mot löntagare som är tvungna att försörja en arbetslös familjemedlem som inte får något understöd från det allmänna. Detta beaktas i en mera allmänt hållen version av det här förslaget, som är avsedd att tillämpas i andra medlemsländer i EU. Till skillnad från vad som är fallet i de flesta av dessa länder tar den svenka inkomstbeskattningen dock inga hänsyn till familjernas ekonomi, och förmögenhetsbeskattningen är t o m direkt familjefientlig. Det skulle då vara egendomligt att ta sådana hänsyn i det här sammanhanget.